Årets album 2013



Bubblare: Daft Punk - Random Access Memories
10. MS MR - Secondhand Rapture
9. A$AP Rocky - Long Live A$AP
8. Haim - Days Are Gone
7. Beyoncé - BEYONCÉ MED CAPS LOCK
6. Freddie Gibbs - ESGN (Evil Seeds Grow Naturally)

5. MIA - Matangi
Om musikvärlden var ett gerillakrig är M.I.A. löjtnanten som tagit sin trupp åt sidan för att ägna sig åt sin egen kamp. Hennes enda mål är nu att se till sina anhängare. Hon bryr sig inte om vart kriget rör sig och vem som håller på att vinna. Hon fattar en del konstiga beslut, men när det klaffar så är resultatet mycket effektivt.
Höjdpunkter: Bad Girls, Only 1 U, Bring The Noize

4. Pusha T - My Name Is My Name
Om musikvärlden var Noaks ark skulle Pusha T vara en orm. Alla politiskt korrekta djur tittar snett på honom, men han bara visar sina tänder och flinar när de ryggar tillbaka. Ormen T fortsätter slingra omkring med stil, väser om sitt forna liv som djungelns gräslangare samt skryter om sitt lyxiga takloft i arken.
Höjdpunkter: Numbers on the Boards, Pain, King Push

3. Run The Jewels - Run The Jewels
Om musikvärlden var en amerikansk high school (eller kanske vilket högstadium som helst) skulle Killer Mike och El-P vara skolans freaks. De är inte så värst populära men bryr sig inte heller. I sitt eget gäng är de coolast i världen och innerst inne önskar skolans alfahannar att de också fick vara med.
Höjdpunkter: Get It, Banana Clipper, DDFH

1. (delat) Janelle Monàe - The Electric Lady och Kanye West - Yeezus

Konceptet delad första plats är lamt bortom all fattning, men det är så två olika album att de inte riktigt kan jämföras. Låt mig illustrera: jämför albumen med en konstinstallation. Vi ger artisterna var sitt vitt rum, målarfärg och ser vad som händer.

Janelle Monàe har en klar vision från början. Hon arbetar in influenser från de senaste hundra årens musikhistoria, men är ändå mån om att allting ska låta 100% Janelle Monáe. Hon och ingen annan har sista ordet, från början till slut. Den enda hon eventuellt lyssnar på är Prince, som dyker upp ur ett lasermoln klockan fyra en morgon.

Och hon lyckas. Det är svängigt, tänkvärt, coolt, vackert och soul-funk-perfektion in i minsta detalj. Allt går från början till klarhet till klarhet till slut. Trots att hon inte uppnår samma status, vet alla som tagit del av The Electric Lady att en viss Fru Carter inte kan knyta Janelle Monáes fluga när det gäller ren och skär musikglädje.
Det är The Electric Lady.
Höjdpunkter: It's Code/Ghetto Woman, What An Experience, Can't Live Without Your Love, Primetime

Kanye West bjuder in folk för att samla inspiration: bl.a. en skotsk DJ, en fransk technotomte, Rick Rubin, Daft Punk och en lampa.

Efter att ha lyssnat i flera dagar ropar Kanye "YOU AIN'T GOT THE ANSWERS" och välter omkull all målfärg. Det blir en helt okej Jackson Pollock-ripoff. Eller det skulle ha varit det, för nu dränker Kanye in rummet i bensin och tänder på. Med ett dansande inferno bakom sig, sträcker Kanye upp en hand i black power-gesten och visar mittfingret med det andra. Han ropar något osammanhängande om gudomlighet och croissanter, en tår av självömkan letar sig från hans kind ner till hans sotiga designerpäls.

Ingen applåderar, men Kanye stegar självsäkert ut ur rummet och in i en sportbil som dras av leoparder. Kim Kardashian sitter vid ratten. Det är oklart hur hon lyckas styra dem, men leoparderna drar lydigt fordonet upp och mot himlen.
DET är Yeezus.
Höjdpunkter: New Slaves, Bound 2, I Am A God, Blood On The Leaves, Send It Up

04.01.2014 kl. 16:21

minimalistisk jul

god jul

24.12.2013 kl. 16:02

Tongåvan



Det här bandet har så vitt jag vet ingenting med de här att göra.



OMFG de sista 30 sekunderna!!!!1


07.12.2013 kl. 11:17

En pretentiös text om Trinidad Jame$

På min Twitter utlovade jag en skriftlig analys av "den extraordinära narrativa strukturen" i Trinidad Jame$ låt Female$ Welcomed. Ja. Dollartecken.

Trinidad Jame$, mannen med världen fulaste grills, har gjort en låt som verkar vara tröttsam och ha mycket yta. Men hear me out.

Det finns en orsak till att jag gillar hiphop mer än andra genrer: respektlösheten. De enkla beatsen är ett långfinger till vita dammiga rockkritiker med värderingar från 1970-talet. Jag kan tänka mig att man här tagit några sekunder från ett legendariskt åtta minuter långt gitarrsolo, loopat det, slängt på lite plasttrummor och så lite bitches och hoes på det. Det skändar absolut originalet. Och jag gillar det.

Now my side b*tch my main b*tch
Cuz my main ho ain't feelin' me, no mo

Texten osar arrogans och självförtroende. En bild av Trinidad Jame$ iklädd några kilo guld dyker osökt upp på näthinnan. Han rappar om sitt största problem förutom fläckar på sin splitternya sportbil: nämligen these hoes. Det är hans största problem. Inte att han är ganska ful. Inte att han har otrendig klädstil. Utan att han badar i hoes. Ett ganska bekymmerfritt liv. Ett ideal där han själv är boss, arketypen som hela subgenrer inom hiphop kretsar kring. Mannen med mycket pengar, mycket respekt och lite att göra. Och, dare I say, swag. Mannen som kan göra precis vad han vill oavsett vad The Man, auktoriteten, säger. Och så länge du lyssnar på låten är det just du, oavsett vem du är, som är Trinidad Jame$.

Man fuck life, life ignorant
Might need a cigarette, that newport
Got new shoes, got new clothes
Need new hoes, need new hoes

Fast vad händer i låten efter 1 minut och 34 sekunder? En dubstep breakdown? Originellt. Big deal. Men denna breakdown är vital för storyn. Det är nämligen här som verkligen blöder igenom. Det här är början till ett slags uppvaknande, men ändå en fortsatt slummer. Dubstepmusiken symboliserar verkligheten. En dunkande klubbmiljö. Dålig luft, för högt ljud och irriterande ljus. Allt man ogillar men ändå dras med i. Man har billiga kläder, en halvtom plånbok och borde egentligen oroa sig över hyran. Man har inga hoes. Man är inte Trinidad Jame$ längre. Man har problem. Men fortsätter ändå upprepa: "Now my side bitch my main bitch..."

Ända tills 2:28 i låten. Verkligheten talar till en: "Boy, I can see it in your face, you're all over the place". En fin melodisk tjejröst. Motsatsen till Jame$ tondöva rap. Ett dunkande klubb-beat. Motsatsen till den souliga rocksamplingen. Allt är utbytt. Inget är vad man trodde. Och det är inte lika kul som tidigare. Världen tog över.

14.03.2013 kl. 21:02

23-årig okreativ monosysslare från Österbotten. Studerar journalistik vid sidan om bloggandet. Är åtminstone den roligaste bloggaren i min trappuppgång. Tror jag.

Följ min blogg med Bloglovin' eller dansa på krossat glas

Senaste kommentarer

08.06, 19:13Reservoir Friends av Röd
13.02, 15:10Reservoir Friends av Blå
11.02, 12:28Reservoir Friends av Gul
18.11, 22:19531 av Karin